Funderingar i natten.

Vaken och många tankar som snurrar i skalllen..
Blev inte mkt med mitt bloggeri, ändå har jag så mkt
som jag skulle kunna skriva om och en massa foton.
Synd jag inte skrev något 2010, då hade vi ett av våra bästa år någonsin
och gjorde så mkt saker som blev så lyckade.
2011 blev det värsta året någonsin, samtidigt så försökte vi ändå
göra vanliga saker ändå, men det blev inte riktigt samma sak och mitt mående sabbade en hel del.
Ska ändå försöka sammanfatta lite med bilder från semestern, Pridefestivalen och Bokmässan i Göteborg.
Nu är det redan långt in på 2012 och årsdagen för det hemska har varit.
Det blev en märklig dag, mkt ångest och oro innan, och den slutade på ett väldigt
märkligt sätt..men vi tog oss igenom och vi fortsätter jobba oss vidare.
Däremot kommer vi aldrig att glömma och aldrig att sluta sakna.

Äldste sonen har hunnit fylla 20, jag har fyllt 40 och snart fyller yngsten 18
och det ställer till det här eftersom han numera praktiserar ist för pluggar..
Idag har jag försökt få hjälp att få till ett samordningsmöte gällande honom..
För det är mkt som ska fixas, det är ju inte precis så att hans egenheter och särskilda behov
magiskt försvinner på något sätt bara för att han blir myndig, däremot blir det en massa krångel
med byte från BUP till vuxen. Från barnhab till vuxenhab..LSS för vuxna ist för barn och ungdom..
Vårdbidraget går ut, barnpensionen försvinner, bostadsbidraget ryker,  jag har inte längre självklar skyldighet och rätt att hjälpa honom. Han vill flytta hemifrån, få vara vuxen och klara sig själv, vilket jag ser som något positivt men det måste ändå ske med någon form av plan och en hel del stödinsatser.
Bara allt krångel FK ställt till med sen han började praktisera gör mig helt galen.
Självklart kommer jag inte lämna honom i sticket för det men risken finns att han själv säger ifrån och då står vi där. Sen är det så att jag vill att det ska finnas en bra plan och bra uppslutning kring honom...vet ju hur fort det kan gå illa och skulle något hända mig MÅSTE han kunna klara sig ändå..mkt att rodda i är det dock
och jag är så otroligt trött efter många års stridande och krånglande vara tvungen att kanske börja om igen..
Inte blir det bättre av att han fyller precis mitt i sommarn heller..
Å jag kommer inte ha råd att bo kvar i denna lägenhet heller utan en flytt behövs, men då behöver killarna också få sitt eget..men det är ju lättare sagt  än gjort.
Jag har ingen ork att leta lägenheter åt oss alla 3, jag har ingen ork att genomföra 3 flyttar på en gång
samtidigt som det i princip är oundvikligt. Ångest! och handlingsförlamning...
Nu ska det bli ett sovförsök och sen så får vi se om jag lyckas få till lite roligare saker här
för Bokmässan var en upplevelse (som jag dock aldrig kommer utsätta mig för igen..haha)

Nytt År!

länge sedan sist..

Det var ett bra tag sedan jag sist skrev något här i bloggen, lite typiskt mig iofs, har aldrig lyckats föra dagbok någon längre tid och det blir samma sak såhär..
Sen har det varit jäkligt mkt också.
Yngsten har höjt sin medicindos till 15 mg och det funkar iaf bra, han vill iofs höja mer, men läkarn vill vänta lite till, vilket jag tycker är vettigt!
Däremot har han fått samtalstöd nu.
Den äldre är det värre med, men nu är hjälpen nära! Nästa vecka får vi hembesök från en kunnig människa som sen även kan guida honom vidare så det blir ordentlig hjälp från alla håll som behövs!

Vår semester blev inte så där jätteskoj..blev att bryta upp mitt i å köra hem äldste sonen då han fick migrän och mitt under anfallet fick skäll av sin morfar för att han "förde liv" (han var tvungen att dra in en pall på toan för att inte svimma)..Den sk morfaderns brist på förståelse blev droppen.
Så blev att förbereda för den yngre så att han skulle kunna vara kvar själv medan jag skjutsade hem den äldre och hunden. Hemresan var rätt dryg, men gick iaf hyfsat. Värre sen var att det behövdes handlas när vi väl kom hem å sonen var inte i skick för det och jag klarade inte av det. Tack å lov kom en god vän och blev en räddare i nöden genom att hjälpa till med handlandet dagen därpå. Varmt å vidrigt var det såklart dessutom å att köra 40 mil igen var inte något som direkt lockade.
Lagade iaf till ett helt gäng med olika rätter för att den äldre skulle ha att äta även om migränen skulle fortsätta bråka.
Dock glömde jag äta själv,..å skulle åka och lämna tack-korten jag gjort å skickat efter till A.s syster..
Blev en omväg och hungern slog till och även paniken. Ännu en gång fick jag ovärderlig hjälp.
Systern fixade inte bara en macka utan en hel matlåda med frukt å bröd å ägg osv.
Det gav ny energi och resten av resan gick mkt bättre.
Strax utanför Jönköping mötte jag upp med min vän som åkt en bra bit i förväg.
Sen blev det några dagar till på plats vid havet å sen hemfärd igen. Nu med bara yngsten i bilen.
Gick bra första biten, en minisnabbis på Ullared hann vi med också (eller jag lyckades ta mig in å rycka åt mig ett paket maskindiskmedel..sen fick yngsten plocka vad han ville å köa ut medan jag höll mig på "rätt sida" av kassorna..alltså förbi dem! Gick bra ett tag till sen med körat...men sen bestämde vi oss för att åka på västra sidan av vättern..(var ju lite trött på den andra vägen efter 3 vändor på kort tid)
men då slog min hunger till igen å det fanns varken mackar eller affärer öppna...vilket helvete..
Å tillslut så kom paniken igen..å visste inte hur jag skulle få hem oss..
Nu gick det ju tillslut, men jag var helt slut länge efter detta. Å det kändes ju som det blev alldeles för kort tid
för oss allihopa där..samtidigt som jag är så glad och tacksam att vi tog oss iväg alls!
Det var både jobbigt och skönt att vara vid havet igen..jobbigt på det sättet att den platsen betydde mkt för barnafadern också..å yngsten fylde år och ett samtal saknades verkligen..
Han plockade iaf två stenar, en till graven och en till olycksplatsen och vi tog även med lite sand
till urnsättningen.
Denna ägde rum i slutet av sommarn, jobbigt jobbigt, men nu känns graven mer som en plats att gå till än innan..även om det känns så fel att behöva vara där alls..
Vi har även hunnit med en sväng till räddningstjänsten och pratat med de som jobbade och tog larmet den där vidriga kvällen i slutet av april..

Nu ska det vara någon form av vardag igen...men det tar emot rätt hårt.
Bokprojektet är iaf i full gång..Om bara några dagar får vi boken i handen och den släpps sen
efter vårt miniseminarie på bokmässan..vilket ska bli jäkligt spännande!
Om jag nu tar mig dit...men det får jag skriva mer om vid nästa tillfälle!
Nu är det sängen som gäller, borde legat i den för länge sen...

medicinering påbörjad.

Vi mår alla mer eller mindre pestigt här efter allt som varit..ikväll blev det dock dags för yngsten att påbörja medicinering..han har själv velat vänta med den och inte trycka undan känslorna..men nu är ångesten för tuff så det fick bli en mjukstart på 7,5 mg..en halvtimme senare blev han trött och somnade.
Skriver detta nu som en minnesanteckning för att se hur det går med medicineringen..
Hoppas han iaf kan få må bättre nu. Snart dags för semester nu dessutom, hoppas det ger lite ny styrka till både kidsen och mig själv. Orken är slut och paniken drar igång i tid och otid..Att handla är nästan hopplöst...och därmed ökar stressen ännu mer så är den onda cirkeln igång.
Såg en glimt av sommarkrysset ikväll och hörde Patrick Isaksson sjunga en av sina gamla låtar och delar av texten träffade rätt hårt i hjärtat här..jag som annars är rätt hårdnackad och sällan gråter hur jäkligt det än är och sällan är särkilt lättrörd har nog gråtit mer dessa sista månader än vad jag gjort i hela mitt liv..
Gråter för barnens skull, för deras fars skull, för min egen skull, för alla andra anhörigas skull..
Livet går vidare, men det blir aldrig vad det varit igen..och Det gör för ont..

så här skulle det ju inte sluta..

Du kommer att fattas oss alla, men framför allt dina barn..
De hade det tufft nog innan och detta blir nu
ännu en börda för dem att bära.
Jag kommer finnas med dem och vi kommer fortsätta kämpa,

men Just nu gör det bara så jäkla ont! 

Du kommer att vara så saknad!

Av så många!

VARFÖR???

I onsdagskväll hände det som inte fick hända, mina barn förlorade sin far..deras småsyskon likaså, och så många fler anhöriga och vänner som nu lider av en enorm förlust.
Jag är chockad, ledsen och knäckt för egen del och jag kommer sakna honom så förbannat mkt, det värsta är ändå att 4 barn nu ska leva med denna sorg och saknad i resten av sitt liv, det gör så jäkla ONT och tanken är outhärdlig..
Att tvingas ge beskedet om vad som hänt till sina barn är det värsta jag någonsin gjort, å den som hade behövt vara med var den det gällde..vi hamnade utanför den vanliga gången när sånt här händer eftersom jag inte räknas som anhörig...det borde ju dock barnen gjort..Nu klarade vi den biten också..å var rätt skönt att bara få rå  om varandra..men det hade ju kunnat spåra ur och behövts någon annan människa här då.
Var så chockad att jag inte riktigt minns vad jag sa eller hur jag sa det..det blev otäckt lugnt och tyst här efter..
Nu börjar tankar å känslor komma i kapp vartefter den första förlamande chocken börjar släppa..
Hur fan ska vi klara det här..även om jag i stort sett varit själv med barnen de senaste åren så har han ju ändå funnits där om det krisat till sig rejält,...nu har det krisat till sig fullständigt..värsta krisen vi någonsin varit med om..å återigen, då finns han inte där :´(
Vi minns dig med både glädje och smärta A!

....

I hope that someone´s gonna call
And tell me this night is over...

Sjukt!

Det började redan igårkväll..ringde och grattade barnens farmor på födelsedagen och vi pratade en rätt lång stund, men i slutet av samtalet så började det göra ont på och i halsen. En kvart senare kunde jag knappt svälja och kände hur febern steg..inte kul. Har inte haft halsfluss sen nyåret när M var 8 månader..alltså är det drygt 18 år sedan. Då började det också på precis samma sätt. Passade mina fina brorsbarn en stund i måndagskväll, och funderar nu på om de haft med sig några streptokocker från förskolan..Nåväl skitsamma var det kommer ifrån..sjuk är jag och det funkar ju inte så bra här..N har iofs lättare att acceptera sånt nu än när han var yngre, men det blir ändå förändringar i dagsschemat och det drar igång hans bacillfobier lite extra.
Är det inte bättre till imorgon så får jag nog släpa mig iväg och få penicillin. Hoppas ju än på att det bara är en vanlig förkylning..men tror tyvärr inte det..

Födelsedag med The Ark! :-)

Ola Salo bjuder på bar överkropp och en kväll att minnas!

Redan i slutet av februari så bokade jag mig en biljett till The Arks spelning på Lokomotivet i Eskilstuna, dels för att de gör sin sista turné nu innan de lägger ner bandet. Dels för att de skulle spela på min födelsedag, som jag ändå inte orkar fira på traditionellt sätt med att bjuda hem en massa folk på fika eller annat så det passade bra att kunna "fly fältet". 

Fast framför allt så har deras musik en speciell betydelse för mig då de var i stort sett den enda musik jag orkade lyssna på när jag mådde som som sämst pga misslyckad medicinering, lagom när de fick sitt stora genombrott. Nu mår jag så mkt bättre, men att gå på konsert är inte riktigt panikvänligt.. Å jag har ju som bekant svårt att må bra på befallning just en speciell dag. (lite det som gör att födelsedagar är jobbiga också)

Därför gjorde jag så att jag varken tog med mig killarna eller ens frågade någon annan om att följa med. Jag ville inte behöva anpassa mig efter någon eller att någon skulle behöva anpassa sig efter mig! Detta, samt att biljetten var betald sen långt tbx gjorde att jag inte kände någon press, förutom min egen vilja att gå då (å den kan som bekant ställa till det ibland..allt går inte bara för att man har den "rätta viljan", tvärtom i många lägen!)

"ska du dit själv" fick jag ju höra av de som fick veta det innan, men att göra saker själv har jag inga problem med, särskilt inte att gå på konsert...går ju ändå inte att prata med sällskapet man är med när musiken väl drar igång. Å det är ju knappast så att man är ensam heller i folkmassan. Jag vet ju att en del aldrig skulle göra något sånt själv för att de inte vågar å att det är pinsamt osv...men sånt bekommer inte mig.

Hursom så kom jag mig iaf iväg, och trots att jag inte skulle iväg med någon så lyckades ju ändå folk tjata om att "har du inte åkt än" osv. Men jag ville verkligen inte komma dit för tidigt och låta allt "ihop-bit" ta slut innan konserten ens började. Tur nog lyssnade jag på min egen känsla, för när jag väl kom dit var det dels kö, och dels så var det en försening på 45 minuter. Nåväl, jag ställde mig i kö och plockade fram min biljett. En snubbe gick runt i kön och kollade väskor...å jag hade såklart en vattenflaska med mig. Sen tidigare konsertbesök så visste jag att det skulle krånglas kring den, så jag hade köpt en ny flaska och inte öppnat den, vilket var tur! Killen som kollade muttrade lite om att jag skulle hälla ut den och sen gå in och fylla på den inne på toaletten eller köpa mig dricka därinne..men det hade jag inte fixat att köa för utan vatten...dessutom skulle jag ställa till det mer för andra med en mugg som lätt kläms sönder eller spills ut om ångesten drar igång för fullt. Så jag sa helt enkelt som det var och visade att den var oöppnad (alltså att jag inte smugglade in någon sprit) sen fick jag gå, och såg då även en vakt som känner igen mig sen tidigare och vet att jag brukar vara nykter.
Var ju lite rädd han skulle förbjuda min kamera också..men han nöjde sig med vattengrejset.
Pustade ut och kom tillslut in och spanade in lokalen..hade tänkt ställa mig längst bak någonstans nära en utgång, men visade sig att utgången låg liksom mitt i lokalen...HJÄLP! detta går aldrig, tänkte jag då..men satte mig där på golvet å vilade en ond fot, och det gick faktiskt riktigt bra, dessutom stod jag ju då längre fram än jag vågat drömma om!:-)

Efter en stunds väntan så kom The Ark äntligen in på scenen! Å vilken show de bjöd på! De är verkligen bra live!
Ola Salo och gänget bjöd verkligen på sig själva!
Å de flesta låtar jag ville höra, spelades och även nån jag inte hört  Ola spelade Absolutely No Decorum helt själv på scenen med en aukustisk gitarr och det blev en riktigt skön variant på den låten:-)
Sen bjöds det bla på en snutt av Alphavilles Forever Young och så mkt mer!
Många gånger när jag gör såna här saker som egentligen är lite för jobbiga för mig, så brukar jag inte kunna slappna av och njuta helt, utan panikhjärnan vill helst att allt ska vara överstökat och klart, men så var det inte denna kväll!
Jag hade ångestfritt kul och NJÖT både av musiken och att må så bra i ett sånt sammanhang!

De hade gärna fått fortsätta spela hela natten! Förutom att min onda fot nog gett vika då, samtidigt så var det nog delvis pga den som det gick bra.  Smärta är många gånger ångestdämpande..
Sen att det var nära ut och att jag kunde gå närsom bidrog ju också, men främst det braiga framträdandet.
Sen skadar det ju inte att få se en snygg kille med bar överkropp! ;-)
De första fotona jag tog blev inte alls bra, kameran ville inte riktigt och folk var i vägen, men sen fick jag till några bilder iaf! Önskar ju dock att jag haft en digital systemkamera, men det lär dröja innan jag har råd med en sån..

Är iaf så jäkla glad att jag bokade biljetten och tog mig iväg på detta!

Nu var det inte så hög volym som det varit på tidigare konserter jag varit på..då har det varit obehagligt när det blivit tyst efter. Hade inga öronproppar med, och det behövdes inte heller.

Trött och mör här idag och känner mig lite "bakis" trots jag inte drack en droppe alkohol, men även om det inte var så jag kände av det så var det nog lite jobbigt för både kropp och knopp ändå!
Men så värt det! :-) 

Att göra!

Innan jag ens får tänka tanken att lägga mig i sängen så måste några saker fixas

Skriva en lista på vad som ska göras
Lyfta arslet från soffan och ta ögonen från skärmen
(hmm, denna blir svår att stryka, kan göra det stående men inte utan att titta på skärmen så får  fuska lite;-) )
Hänga den blöta tvätten innan den surnar
Ge katten mat innan hon blir sur
Röja upp hinderbanan i hallen
Få undan den rena tvätten från soffan så det går att sitta på mer än en del av den

Ja det var väl allt jag kom på nu!

*******************
Tog precis en timme att göra allting+ lite till som dök upp under tiden
Nu så kan jag luta mig tbx och bara varva ner innan sovdags!:-)